De senaste arbetspassen har jag jobbat med motorn som driver plasten och med själva skrivarhuvudet.
Det blir ingen bild på det här inlägget för jag hann montera den varma änden innan jag fotade den och aluminumskölden är jättebra på att sabba fokusen för kameran.
Nu känner jag mig extremt osäker på om det här kommer fungera. Dels saknar jag lite verktyg och en bra arbetsplats så jag fick improvisera lite:
I stället för att borra upp ett hål i ett aluminiumblock satt jag med en fil säkert en timme sammanlagt och en krympslang som lödkolven inte rådde på fick jag krympa med en cigarettändare.
Varmluftpistolen som vi normalt har för att ta bort färg ska enligt etiketten komma upp i 550 grader så den använde jag till att värma upp aluminiumblocket i stället för den blåslampa som egentligen borde användas. Det var i alla fall ingen risk för att jag skulle smälta metallen.
Instruktionen blir dessutom sämre och sämre, saker kommer lite i oordning och vissa delar omtalas inte alls. Man får helt enkelt titta på bilderna och försöka se om det sitter något där som liknar något man lagt fram på bordet. Det är tur att materiallistorna inför varje moment stämmer och att allt är riktigt bra sorterat i småpåsar.
De senaste delarna känns dessutom lite magiska för mig. Alla prylar som ska röra på sig är ganska lätta att kontrollera, i alla fall uppskattningsvis. Uppvärmningen och kylningen kommer jag inte kunna kontrollera förrän allt är klart. Med tanke på hur många delar det rör sig om blir jag förvånad om det fungerar på första försöket. Plasten ska dessutom ta sig igenom ett par skarvar som man inte kan okulärbesiktiga, om det tar stopp blir det nog jobbigt.